Sömnparalys
Det händer ibland att man vaknar och till sin fasa upptäcker att man inte kan röra sig.
Ibland är tillståndet förknippat med en känsla av andnöd som av att någon/något trycker ner bröstkorgen eller skakar sängen eller en upplevelse av att någon är i rummet. Man kan då känna panikartad oro eller skräck.
Man känner sig helt vaken men är samtidigt paralyserad och kan inte värja sig eller ens prata.
Förklaringen till det här ganska skrämmande tillståndet är något som heter sömnparalys (också kallat sömnförlamning) och inträffar i övergången mellan sömn och vakenhet. När man sover utsöndrar kroppen sömnreglerande hormoner och och försätter de flesta (viljestyrda) musklerna ur spel, så att man inte ska gå ur sängen och fysiskt leva ut sin dröm under REM-sömnen (drömsömn).
Om det blir "osynk" mellan de här funktionerna är man delvis kvar i en dröm men kan fortfarande inte röra musklerna. Man är vaken, drömmer och är paralyserad på samma gång. Man upplever en sömnparalys! Det känns skrämmande, men är helt ofarligt.
I folktron har det förknippats med "Maran" (jämför ordet mardröm)
Tillståndet går snart över av sig självt. Det blir mindre skrämmande när man vet vad det beror på och att det snart går över.
"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen
Tack 👍
När jag växte upp vågade jag inte somna pga att man då trodde (verkligen trodde) på Maran. Det skulle då vara en kvinna som var avundsjuk på offret, eller på annat sätt ville till h*n, och då kunde denna Mara smyga in genom nyckelhålet 🤐och på så sätt rida sitt offer. 😮
Det kunde vara vilken kvinna som helst i hushållet, som på något sätt blivit "förhäxad"
U R us
Första gången jag var med om sömnparalys var när sonen var tonåring och han hade kompisar hemma. Det var varmt ute och jag sov middag i mitt sovrum med balkongdörren öppen.
Jag "vaknade" av att en av kompisarna var i sängen (trodde jag) och försökte väcka mig. Han fick inte väckt mig och jag kunde höra hans röst men jag kunde inte röra mig och jag blev jätterädd. Trodde jag fått hjärtstillestånd eller något…
När jag efter en stund kunde röra mig igen så upptäckte jag att jag var ensam i sovrummet och jag låg alldeles stilla.
Jag var och frågade killarna om de försökt väcka mig men de såg ut som frågetecken.
Efteråt har jag förstått att det var sömnparalys och det var väldigt obehagligt men så här i efterhand ändå lite spännande vad kroppen/hjärnan kan ställa till med.
/Maria
Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.
