# Någon som upplevt sömnparalys? Author: ylvala Hej! Jag är nyfiken på om någon av er har upplevt en sömnparalys någon gång? Jag har gjort det två gånger, en när jag var liten och den andra var natten till idag. Jag var 7-8 år när jag fick en sömnparalys första gången. Då var utomjordingen ET det värsta jag kunde komma på, jag var livrädd för filmen och tyckte att ET såg fruktansvärt obehaglig ut (jag vet att det låter roligt). Jag låg på rygg och kände mig klarvaken när jag såg hans huvud sticka upp bakom en byrå vid dörröppningen, han gick långsamt fram mot mig och stannade precis vid sängkanten och såg ned på mig och tittade ett tag. Sedan föll han mot mig, han blev mindre och mindre tydlig och var helt "utsuddad" ungefär en decimeter ifrån mitt ansikte. Jag visste inte vad en sömnparalys var och kunde inte förstå vad som hänt. ET fanns ju inte på riktigt men han hade ju uppenbarligen varit i mitt rum, jag var säker på att det inte var en dröm. Jag gömde mig under täcket när jag kunde röra mig i flera timmar tills min mamma vaknade, hon sa att jag hade drömt. Oerhört frustrerande.. Och så inatt, eller snarare den tidiga morgonen. Jag sov hos min syster, bredvid henne. Jag låg längst ut. Henne lägenhet är 40 kvadrat och är liksom avlång. Man kommer in i köket och går rakt fram in i vardagsrummet där sängen står. Jag kände hur någon tryckte på mitt bröst, men jag såg ingenting. Det kändes precis som två handflator som tryckte ned mitt bröst hårdare och hårdare. Jag försökte skrika på min systers uppmärksamhet men kunde inte få fram ett ljud. Under tiden hör jag hur någon springer den där raksträckan från köket till vardagsrummet, precis bredvid sängen. Gång på gång. Det är väldigt obehagligt, men nu vet jag i alla fall att det är en sömnparalys, till skillnad från första gången. Ursäkta för ett långt inlägg, men berätta gärna om era egna erfarenheter. Det är trots allt väldigt intressant 🙂😮 ## Comment 1 Author: AnneN Har upplevt sömnparalys många gånger ända sedan jag var liten.  Händer minst några gånger per år för mig. Då jag var yngre kunde jag tycka det var otäckt, men har lärt mig att det inte händer något och är ofarligt så redan i tonåren lärde jag mig hantera sömnparalysen genom att lugnt vänta ut den och börja i huvudet planera dagen eller försöka somna igen om jag fortfarande är trött.  När det händer så är jag fullt medveten om vad som händer runtomkring mig, hör om sambon pratar, grannen som rör sig i lägenheten ovanför, mm men kan inte röra mig, inte prata och inte ens öppna ögonen. För mig har detta blivit ganska "normalt" och jag kan inte se att det har något direkt samband med något annat, men vet att om jag utsätts för psykisk stress eller mår psykiskt dåligt en period så händer detta oftare än i de perioder jag mår bra och är stressfri. ## Comment 2 Author: Mantissa Flera gånger. Jag har inte haft så jätteläskiga "drömmoment" kopplat till detta, har varit tvärsäker på att det legat ett lik bakom mig och såna saker. Men det mest obehagliga tycker jag är att inte kunna röra sig eller skrika hur mycket man än försöker. ## Comment 3 Author: ylvala #1 Låter jobbigt när det händer så ofta. Men skönt att du i alla fall vet vad som händer. Är nog smart att försöka koncentrera sig på de vanliga ljuden runt om kring. #2 Fyy, hade jag känt så om lik hade jag verkligen fått panik. Tycker också det är jobbigt att inte få fram något. Tur att det inte varar så länge! ## Comment 4 Author: Choklad http://sv.wikipedia.org/wiki/S%C3%B6mnparalys ## Comment 5 Author: MaxFlickan Vet inte om detta är samma sak, men förr på gamla jobbet när det var väldigt stressigt, så kunde jag på nätterna få  anfall av att jag inte kunde röra mig eller prata. Svårt att få luft var det också. Jag har då aldrig sett eller uppfattat saker som inte är där.