Det enda du egentligen kan göra är att sluta kämpa emot det och se vad som händer. Ingenting dåligt kan hända dig, kom ihåg det. Jag har själv haft det väldigt mycket för några år sedan och så fort jag slutade kämpa emot så blev det mycket bättre och lättare. Låt alla skrik osv komma och gå.

Du kan förklara för dina föräldrar så du kan få hjälp att få mediciner som hjälper dig att sova igenom det eller hitta strategier som gör att du inte vaknar upp eller vaknar upp helt istället för delvis. Att du är rädd för det gör saken bara värre och att du vet att de kommer hända gör att din hjärna gör så det händer. För mig hjälpte det att ha surfplatta igång med video och en lampa på dämpat ljus, så länge jag hörde ljudet av en video på plattan vaknade jag upp normalt och intalade mig själv att jag kommer vakna upp helt och inte delvis, man kan programmera sin hjärna och de finns folk som aktivt programmerar sig till att få sömnparalyser så man kan göra tvärtom också. Hjärnan är lurig och det blir kaos då vi tappar kontrollen, den svarar på det vi vill och det vi inte vill. Ditt fall låter svårt och du kan behöva mediciner som stöd för att sova och de hjälper på vägen, du slutar vara rädd och vågar sen sova utan dom.

#2 om man nu får medicin,så är jag orolig över en grej. Tänk om jag får sömnparalys i den djupa sömnen på något sätt och inte kan vakna upp på länge? Vad gör man då,kan det ens hända?#1 att sluta kämpa emot är svårt,men jag ska försöka ta det lugnt. Finns det något man ska tänka på för att vakna?? Ska testa sova med en stor kudde eller kanske teddybjörn bredvid mig så att jag kan försöka krama det eller något sånt,tror jag hade blivit lite mindre rädd då för jag minns att jag gjorde så när jag var väldigt liten,(jag hade sömnparalyser då också).

Din kropp hinner inte med när hjärnan lyckats vakna lite granna och då händer en paralys, mediciner kan göra så hjärnan sover tungt och man kan känna sig hängig dagen efter men de kan hjälpa mycket att sova. Det finns andra knep att ta till, att ta djupa andetag funkar för vissa för att varva ner hjärnan så kroppen hinner efter. Jag har provat att gå iväg, bita mig i fingrarna, prata med min hund, slappna av, det enda som funkat för mig har varit mediciner och ljud från min surfplatta. För även om man tror att man gör en massa saker och ser det så ligger man ändå kvar i sängen hur mycket man än försöker så är allt bara i huvudet. Just andra ljud från radio eller surfplatta eller liknande kan ibland göra ljud som går upp i ton och när man sover ökar adrenalinet i kroppen när man hör såna ljud, då är man mindre benägen att vakna i paralys för kroppen reagerar före hjärnan.

Tänkte bara uppdatera lite. Efter stt jag läst allt så fock jag ju som alltid en sömnparalys. Jag blundade och öppnade ögonen,såg inget läskigt utan bara mitt vanliga rum utan någon varelse. Jag blundade igen även fast det inte brukar gå att göra, för jag ville inte att något skulle poppa upp. Jag kände hur mitt hjärta rusade men tänkte på det ni skrivit och försökte ta de lungt,kände direkt hur mitt hjärta blev lugnare och dunkade i vanlig takt. Jag hörde lite trappsteg och dunkningar i väggen,det var bara ljud jag inbillade mig men jag förstod inte det då så jag trodde pappa var Påväg upp för trappan,jag försökte göra något hummande ljud men det är alldeles för ansträngande. Jag försökte öppna munnen med det går ju inte heller, testa ha munnen stängd men öppna käken,det är det ända jag kan röra och jag tror man kan se när jag gör så om man sätt mig ha en sömnparalys. Insåg för första gången att jag kunde röra något annat än bara käken,min tunga. Jag insåg det och rörde lite på min gom,inte för det är så användbart däremot. Av att vara lugn och stilla märkte jag att jag aldrig vaknade,jag låg där i 2 minuter ungefär och väntade. Jag orkade inte mer och var rädd att jag aldrig skulle vakna,så jag rörde på min tår och fingertoppar,sen så vaknade jag tillslut.

Insåg också att jag verkar ha exploding head syndrome,för jag vaknar av stora crash och högljudda pang väldigt ofta.