Jag skulle vilja ha hjälp att tolka två drömmar som har fastnat i mitt minne då de var så speciella. Den ena handlade om att jag gick upp på kanten av en jättelik runsten, som om jag vore en myra i jämförelse. På runstenens kant var det en grässtig som många människor promenerade på. Jag gick uppåt i brant lutning och när jag kommer till toppen och det börjar dala neråt så blir stigen allt smalare och de andra tycks kunna gå här men jag känner att nu är det verkligen brant neråt och jättesmal stig att gå på. Jag tappar balansen och faller. Där nere tror jag att jag dött men jag bara reser mig upp och känner ingen smärta. Jag går in i ett radhus där och ska säga hej då till ett barn som jag passat under sommaren. Hennes mamma har kommit tillbaka efter en lång jobbresa och nu behövs jag inte längre. Hon tackar och säger att: förresten, din mormor ringde. Hon sa att hon är tillbaka nu, så nu kan du hälsa på henne igen. Och jag blir glad och går för att hälsa på min mormor. Sen vaknar jag.
Min mormor dog två år innan.

Den andra drömmen så drömmer jag att jag så gärna vill gå till ett ställe en bit ifrån där jag växte upp. Uppe på ett litet berg, med tallar. Jag känner helt enkelt en dragningskraft till platsen. Jag går dit och märker att det är en gammal boplats med fornlämningar. Det kändes som att jag hade bott där i ett annat liv. En fin härlig plats. Jag vaknar och kollar upp om det finns lämningar på den här platsen, vilket det finns! Jag har aldrig vetat om det innan.

Hur kan man tolka dessa drömmar? I ett andligt perspektiv känns det som att mormor ville berätta att hon är tillbaka, men vad menas med det? Varför drömmer jag om runor och fornlämningar?