Här kommer en tråd från Hälsa där vi pratade om ämnet.

https://halsa.ifokus.se/discussion/1554914/somnparalyst.

#1 tack men självaste sömnparalysen är jag lugn med men det är just dessa krampanfall jag är oroad över

#2 Jag hade uppsökt vården för utredning.

#3 ja men vad ska jag säga till dom 😅 jag får sömnparalys där jag hallucinerar att jag får krampanfall? Man får ju inte ens hjälp med allvarliga saker där, som min mamma som sökte hjälp med ett konstigt födelsemärke (visade sig vara cancer) hon blev skickad till sjukgymnast.
Jag vill heller inte gå till vården för något som kanske inte ens händer och får hela mitt liv förstört. Där av söker jag andra som kanske upplevt samma sak

#4 Du är ju rädd förr att kramperna är på riktigt och det är ju där vården kan ge dig svar.
Inte inne på en sajt om drömmar på nätet.

#5 ja såklart jag är, men samtidigt vill jag inte heller behöva sälja hus och häst och förlora jobbet för något som kanske inte ens har hänt! Hänger du med? Som jag skrev vet jag iaf att ett krampanfall inte hände på riktigt! Känns också märkligt att inte sambon har vaknat när jag isånnafall krampar som värst

#6 Jag hänger inte riktigt med? Sälja hus, häst och förlora jobbet?

Ok men om frågan är om du får riktiga krampanfall så är vården det enda som kan ge dig svar.

#7 dom tar körkortet. Utan körkort tar jag mig inte till jobbet och jobbet kräver dessutom körkort.. utan jobb har jag inga pengar och tar mig ingenstans heller för den delen och det känns rätt onödigt då jag inte är säker på att jag verkligen fått krampanfall. jag kanske uttrycker mig dåligt men jag efterfrågade iaf om någon varit med om liknande.. det som talar emot att det händer på riktigt är att jag är fullt medveten hela tiden trots att det är jag krampar för fullt i hela kroppen.

#5: Men jag förstår att TS + alla som drar sig för att uppsöka vården gör det eftersom de vet att de inte alltid bryr sig om att tex undersöka en ordentligt, reda ut vad som är fel, att följa upp osv osv!
Självklart ska man söka vård när man behöver, men det är inte alls ovanligt att man får ett dåligt eller nonchalant bemötande och att det inte leder till något. Att en del, som TS, tvekar att söka hjälp eftersom vården ibland inte ens tar allvarliga saker på allvar.. eftersom det händer ganska ofta att patienter är missnöjda med bemötande eller själva vården, så ska man ta rädslan för att söka hjälp på allvar.
Det är inte så självklart att man blir tagen på allvar och får rätt hjälp!

#9 Jag har helt andra erfarenheter och upplevelser.
Jag har haft mycket med vården att göra och har alltid blivit tagen på allvar.

Det förklarar varför du är oförstående till att det finns många som inte blir tagna på allvar, dåligt bemötta och nonchalerade när de söker hjälp.

#11 Varför skulle jag vara oförstående?

Jag säger bara att jag har andra erfarenheter. Bara för att någon har dåliga upplevelser så behöver det ju inte betyda att det är så för alla.

#12: Det verkade på dig som om det är en självklarhet att TS kommer få svar och lösningar på problemet om hen söker hjälp.
Det är inte lika självklart att söka hjälp för oss som har mest dåliga erfarenheter av det och som inte upplevt att det gjort någon skillnad i ens liv.

Jag menar också att man bör vända sig till vården om man tror att man ev. krampar. Kramper är ju inte alltid ofarliga. Förstår att man är rädd att förlora körkortet, men det dras väl inte per automatik på stört? Jag känner en tjej som medicinerat mot epilepsi, vad jag minns kunde hon ta körkort tids nog. Skulle man ha återkommande krampanfall kan man bli en fara i trafiken, det är väl superbra om man kan förebygga det? Men din fråga är intressant. Jag har haft återkommande sömnparalys över livet, och det är väl ok men obehagligt. Men ibland vaknar jag nattetid och det känns som att jag haft kramp i armarna. Nu var det länge sedan. Så min nyfikenhet väcks av din fråga.

#14 jo det dras på en gång, då jag dels har en arbetskollega som efter ett anfall fick det indraget och även min gammelmorfar (ej riktiga) fick sitt indraget direkt! Jag har nu suttit och läst en massa om just krampanfall och vid så stora anfall som jag ”har” så är man medvetslös och omedveten vad som inträffat. Så jag tror helt enkelt att jag inte har dessa på riktigt utan det är något med själva sömnparalysen! Otäkt och det gör ont som tusan

#15 Men inte kan de väl dra körkortet utan att ha gjort en utredning som visar att det är nödvändigt?

#15 Har du möjlighet att sätta upp kamera och spela in nätterna?
Vet att folk som misstänkt andningsuppehåll har gjort så.

#17 smart, jag har aldrig tänkt på det! Känner oftast innan jag somnar om jag kommer få en paralys! Borde kunna sätta upp datorn och filma! Tack 🤗

#18 Läste ett inlägg på ett kattforum. En person som blev väckt på nätterna av att hans katt slog på honom med tassen. Sen satt katten bara och stirrade på honom. Han fattade inte varför och blev irriterad för att han inte fick sova. Han filmade några nätter och det visade sig att han hade sömnapne, alltså slutade andas helt. Varje gång det hände slog katten på honom tills han vaknade och andningen kom igång igen.
Så man kan få reda på mycket om man "spionerar" på sig själv;)
Hoppas du listar ut det.

#0: Vid sömnparalys upplever många att någon befinner sig i rummet. Har du känt av något sånt?

#20 Den enda gången jag hade det så var jag inte ensam.

#18 där sa du något.. mina hundar har aldrig någonsin reagerat 🤔 och det skulle dom ha gjort särskilt ena då hon är förstörd sedan hennes första hem!

#19 tack och lov har jag aldrig sett någon när jag varit paralyserad! Ser dock sambon som jag inte kommer åt då jag varken kan skrika eller röra mig. Men för ca 10-13 år sedan vaknade jag ett helt år kl 4:30 av att en kvinna skrek mitt namn högt. Såg hur hon stod i trappen helt blåslagen. Men jag kunde inte se trappen från sovrummet. Hon hände även med i sommar och vintertid.