(OBS Långt inlägg! Men snälla försök att ta er tid att läsa!!) Vad är det för fel på mig?!

Hejsan alla, vill bara skriva av mig lite om mig och mina sömnproblem.

Jag har haft sömnproblem så länge jag kan minnas och sömnparalyser minst 5 gånger i veckan inträffade flera gånger per dag… mina nära o kära säger bara att "det är något som försvinner med åren " "så farligt är det väl inte?" "Men bara slappna av när du hamnar i sömnparalys" m.m.

Själv tror jag inte dom skulle vilja uppleva det jag gör..  

(Om ni inte vet vad sömnparalys är så sök på google, wikipedia)

Och sen alla dessa mardrömmar.. varje gång jag somnar så har jag mardrömmar, fruktansvärda stressade drömmar.. Tex. när man drömmer att man faller från 1000 meters höjd ner mot marken? Dom säger att man vaknar innan man slår i marken men det gör aldrig jag, faller tills jag slår i och slutar med att jag har brutit många ben i kroppen och blöder överallt och jag kan verkligen känna smärtan.. :S

Och sen brukar jag drömma om att någon jagar mig och ska skjuta mig i huvudet.. rätt som det är när jag inte har någonstans mer att ta vägen så kommer han och skjuter mig i huvudet och ut kommer blod, jag kan känna att det rinner blod och att det gör så fruktansvärt ont! Varför vaknar jag aldrig?! En dröm jag hade nyligen var att jag var ute och gick.. såg två gubbar som kallade in mig som var trevliga, undrade vad dom ville så jag gick dit. Dom pekade mot en grupp katter som var hur söta som helst och jag gick dit och klappade dom, härlig dröm! .. tills gubbarna började flina mot mig.. reste mig upp och tittade mot dom, nu såg dom helt annorlunda ut.. undrade "varför ser dom så onda ut?" så pekade dom mot katterna, vände blicken från gubbarna och mot katterna.. det började blöda från katternas ögon, mun, nära och öron.. och dom började växa! Inte så att hela kroppen växte med utan bara skelettet o muskler så liksom huden sprack upp så dom blev helt köttiga och såg ut som.. ja jag vet inte vad men rätt som det var viskade en gubbe "spring" så jag började springa sen skrek dom "döda henne" och katterna sprang efter mig och såklart fick dom tag i mig och börja slita upp mitt kött o blod. 

Det låter inte så läskigt när jag berättar det men när man är med om det själv så är det en rädlsa nivå av högsta grad :S 

Sen dessa sömnparalyser.. det förekommer innan man somnar eller innan man vaknar upp, det är REM sömnen som ställer till det innan man somnat helt.. hjärnar fungerar ju som så att när man somnar så stänger hjärnan av rörelseförmågan i kroppen så att man inte ska skada sig när man sover och sätter igån rem som gör att man drömmer. Men när man hamnar i sömnparalys så sätter hjärnan igång REM och paralysen för tidigt när man är i VAKET tillstånd vilket gör att man är helt medveten om att man är vaken, man kan se allt i rummet och som i mitt fall pojkvännen, men man kan varken röra sig eller prata och så får man hallucinationer som känns som om det hände på riktigt.

Tänk er att ligga ner, ni kan inte röra er eller be om hjälp. Sen hör du fotsteg som går mot dig och så ser du tex en man framför dig, han sträcker fram händerna och börjar strypa dig så att du inte får någon luft! Eller kanske börjar knivhugga dig och du känner smärtan! Försom att det ser så verkligt ut så tror man att det händer på riktigt, tex om du hallucinationer att någon stryper dig så kvävs du.

Har haft det så här nu hur länge jag kan minnas, sömnparalyserna har jag haft sen jag var liten kanske 5 år men visste inte vad det var för något förens vid 2 år tillbaka. (är 22 år idag)

Jag har börjat gå i sömnen också (eller vad man kan kalla det) jag hade trippel mardröm.. altstå jag sov hade mardröm och "vaknade" men visade sig vara en mardömm också sen när jag "vaknade" igen så gick jag upp ur sängen för att få frisk luft, hörde något från ytterdörren och skulle kolla så det var låst så jag gick till hallen. Sen såg jag något litet svart springa i ögonvrån till vardagsrummet men trodde att det var min katt som också är svart/vit så skulle kolla upp det. När jag kom till vardagsrummet så hörde jag honom bakom soffan trodde jag.. stod och kollade mot soffan lite tveksamt men katten var det inte.. utan fram kom en demon som skrek så högt att jag var tvungen att hålla för öronen. Jag fattade ingenting! Jag är ju vaken!!? Jag började skrika så högt jag kunde i hopp på att min pojkvän skulle höra mig, slängde mig ner på golvet och slöt för mina ögon ett bra tag sen minns jag inte vad som hände mer. Min pojkvän väckte mig och undrade varför jag låg på golvet.. jag frågade honom om han inte hörde mig skrika efter honom?? men han hade inte hört något över huvud taget..

En gång skadade jag mig själv när jag gick i sömnen, trodde att någon puttade mig in mot väggen hela tiden så vaknade i toaletten av att jag hade så fruktansvärt ont i ryggen, hade ont i några dagar efteråt.

Detta är så frustrerande för mig att ha det så här.. helt ärligt vet jag inte hur länge jag ska orka med detta.

Detta har gjort att jag inte fått bra sömn och nu med samband med att jag är djupt deprimerad gör det inte lättare. Har gått till flera läkare ang depression o sömnproblemen och varit sjukskriven från jobbet nu i ett halv år. Dom ville lägga in mig på psyket och trodde att jag hade psykos men så är det inte så det las ner, så nu har jag läkare till min depression och en psykolog som jag pratar med. Och till sömnproblemen som är tydligen är en neurologisk sjukdom så står jag listat i kö till en neurologisk läkare som det är 1-2 års väntetid på.

Under tiden får jag nya sömnmediciner varje månad utan att det hjälper. Får flertal antidepressiva mediciner för depressionen på grund av att den blir värre med tiden som går.

Hur ska jag orka detta? Vet inte om det är rätt sida jag är inne och skriver på men visste inte riktigt vart jag skulle vända mig, tyckte det passade bra in på drömmar.

Har ni eller har ni haft samma problem som jag? Hur tar ni er igenom vardagen? Hur gör ni för att sova bra och inte få en massa mardrömmar/sömnparalyser/sleepwalkings?

Jag har provat allt som går för tillfället, till och med varit så desperat och köpt en drömfångare i hopp på att det skulle hjälpa. Det jag får göra nu är att stå ut 1-2 år tills jag får tid hos neurologen..

Och vad kan drömmarna bero på? Jag har inte haft en bra uppväxt alls men har svårt att tro att det kan göra så stor skillnad? 

Är detta en sjukdom?
Min psykiatriker börjar också misstänka att jag har narkolepsi också på grund av att jag är ständigt trött men hon vill att neurologen ska ta hand om den biten då det inte är ett område hon har hand om.