När jag var mindre (8-11 år) drömde jag samma dröm VARJE natt. I flera år alltså. Jag satt på stenkullen där vår stuga ligger, i en pulka, men i stället för tjugo meter till sjön, fortsatte denna resa tills jag vaknade. Det var fruktansvärt då det kroppsligt upplevdes som verkligt, känslan av sug i magen, andningen efter att ha hållt andan… Det var inte alltid vinter, pulkan gick på både stenhällar och gräs. Tror aldrig det var tänkt att komma fram. Minns att jag tänkte saker som "hur stannar man jag är less" så antagligen nåt slags halvvaket tillstånd åtminstone ibland. Undrar såklart ofta vad detta eg kom sig av, varför. Det påverkade hela min barndom då jag dels sov dåligt, dels ofta var rädd för småsaker, blev väl "nervig" eller lätt hispig av tröttheten kanske. Trodde som barn ofta att jag drömde detta som straff för att påvisa något, så ja självbilden påverkades ju. Ingen skolläkare såg då vikten av sömn och drömmar men det går vi inte in på vill bara på förhand säga att jag försökte avbryta detta. Nån som har en aning? Har själv försökt. Mest för skojs skull idag!