Hej Alla! I morse hade jag en fantastisk färgstark och detaljerad dröm. Jag själv tror jag vet vad alla symboliker står för, så någon drömtydning behövs inte, men ni får gärna komma med egna tolkningar. Hoppas ni finner drömmen roande: Huvudpersonen är jag genom mina ögon, som i de allra flesta av drömmarna. Jag befinner mig i en intetsägande hamn, tittar runt lite och får syn på en stor intressant landsatt båt på en ställning. Någon vetskap om att den är min eller att jag hör hemma där får mig att gå mot båten. Inuti ser det mer ut som en vanlig flervåningslägenhet, mycket rymligt, luftigt och ljust. Något magiskt vilar över båten. De unga människorna jag möter när jag vandrar genom rummen är öppna, trevliga och intressanta. Man lockas till deras närhet, både killarna och tjejerna. Jag får känslan av att de är både mina besättningsmän, bästa vänner och Medarbetare. Jag vandrar genom rummen, flera trängre mysiga sovrum och flera badrum. Känner mig hemma, trygg och i bakhuvudet grubblar över vårt nästa uppdrag. Träffar på en tjej, en av mina närmsta vänner och vi klättrar uppför en trång trädklädd trappuppgång och vi hamnar i en mycket gammaldags kaptenshytt. Jag tittar på alla instrumenten och vet instinktivt vad alla är till för, panelen är av trä och atmosfären i hytten är tryggt gammalt. När jag tittar ut från fönstret ser jag en båtramp som vår båt kan kana ner för ner i vattnet. Varken jag eller min väninna gjorde något annat än delade en tanke på att vi båda vill ha ner vår kära båt i vattnet och med ett ryck så att vi båda tappar balansen kanar vår båt med dunder nerför rampen och med kaskader av vatten ner i havet. Båten gungade kraftigt och alla våra vänner måste ha varit ganska chockade. Skrattande och tjutande börjar vi manövrera runt i hamnen, vi styrde båten mentalt, båten styrde dit vi tänkte att vi ville komma i den hastigheten vi önskade. Plötsligt får jag syn på en underbart vacker paradisfågel med smaragdgröna fjädrar och tänker direkt att den inte hör hemma i vårt klimat. Vi hinner inte att betrakta fågeln i mer än någon sekund innan vi hör skott och ser fågeln störta mot marken. Våra känslor i hytten stormar upp och vi är båda upprörda och förbannade. Båten börjar kränga kraftigt och beter sig lika ostyrigt som våra upprörda känslor. På något vis får vi ordning på båten efter en kort stund och vi styr snabbt som tusan mot stranden för att skälla ut "jägaren". Jag tycker inte det går tillräckligt snabbt så jag hoppar från båten och flyger den sista biten in på stranden. (Jag flyger aldrig med vingar) Landar gör jag på en mur eller staket, lika graciöst som en örn och ser tre gubbar muntert samtalandes, lägger märke till att den halvskalliga gubben närmst mig håller i fågeln. Min landning överraskar gubbarna och jag fräser och morrar tydligen åt gubben med fågeln. Stoltheten och munterheten rinner av honom och alla vänder på klacken och skyndar därifrån, men jag slår den närmsta i huvudet med handen, ett kraftigt slag som tom överraskar mig. Gubben vänder sig inte, bara springer därifrån.Med en sista morrning vänder jag mig och tar sats upp i luften för att glidflyga tillbaka mot båten. Min väninna står vid fören och småler. Plötsligt befinner vi oss på öppna havet. Stämningen är avslappnad. Jag promenerar bland rummen och förundras över hur rymligt det är. Jag ser några av mina polare brottas på pojkars vis, jag sitter på ett fönsterbleck och fnissar åt dem och tänker sensuellt att jag kanske ska joina, men jag känner ett behov att att duscha av mig fastlandets smuts och tvätta håret. Jag går in i ett av badrummen och vrider om låset, men inte långt efter att jag påbörjar mina nogranna reningsritualer, knackar det på dörren och en av mina polare vill in. Lägger märke till att jag är inne i det blåa badrummet, känner att den är fel för mitt ändamål, så jag släpper in honom och går förbi det röda badrummet mot den gröna. Jag öppnar dörren till det gröna badrummet och går in i ett rum av vanlig storlek med vackra turkiska mosaikkakel i gröna och gula mönster, alla rör och kranar är guldfärgade. Jag ler och känner direkt en frid lägga sig över en. Jag famlar mig lite till låset på dörren då ljuset redan är tänt och vrider om. Då händer nåt underbart, båten är magisk. Rummet blev kollosalt stort och ljuset starkare och varmare. Mosaiken och metalldetaljerna blev fler och lyxigare, rummet blev storslaget. Mitt i rummet fanns en bassäng av den grön-gula mosaiken och ett vackert guldigt lejonhuvud på högra väggen fyllde bassängen med badvatten med en kraftig kaskad från gapet. Jag badar och tvättar håret, njuter i hylla drag och känner mig annorlunda. Jag vet hellre än ser att jag är en sjöljungfru, men så fort jag lämnar bassängen gör jag det på människor-ben. Framför mig finns en hög av mjuka kuddar, mattor och filtar i marockansk stil, underbart inbjudande att torka sig i. Jag känner en närvaro, manlig…. Sen vaknar jag..