Hej

Jag har en vän i England som drömmer hemska mardrömmar varje natt. Jag har försökt få så mycket information som möjligt men jag har själv ingen aning om hur jag ska kunna hjälpa honom på andra vis än att visa mitt stöd men det kommer ju inte precis att få stopp på drömmarna.

Enligt honom har inget triggat igång drömmarna utan han har bara börjat drömma de för ungefär 5/6 år sedan. 

Drömmarna utspelar sig alltid i ett helt vitt rum utan möbler förutom ett operationsbord med kedjor fastsatta i det. Det finns inga dörrar eller fönster, alltså ingenstans att ta sig ut. På bordet ligger antingen han eller hans pappa medan en kille han tror är i 16-års åldern på olika sätt mördar dem, oftast genom att slita ut inälvor och liknande medan han skrattar. Han får alltså se sin pappa bli mördad varje natt, han får ofta hans blod över sig och hela rummet blir rött av hans och hans pappas blod. Mördaren har en svart huvtröja och jeans på sig men han säger aldrig något utom när han skrattar, vilket ska låta som ett barns skratt. Det är dock inte alltid bara en mördare utan ibland finns en tjej med som antingen hjälper till eller håller min vän borta från att kunna hjälpa pappan. Hon har aldrig något på sig utom en 'tribal mask' (vet inte hur jag ska översätta det). Den har varit av några gånger men han känner inte igen ansiktet då det alltid förändrades varje gång han såg på det. Den manliga mördaren har han heller aldrig sett ansiktet på men han har en känsla av att det kan vara han själv, varför han gör detta har vi ingen aning om dock.

Just att han måste stå ut med dessa drömmar varenda natt (ibland flera gånger per natt) är inte det enda problemet (han vaknar ofta upp gråtandes), utan att de även hemsöker honom i vardagen. Han ser den manliga mördaren överallt, oftast i skuggorna och det skrämmer honom självklart. Senast var idag på väg hem från skolan, han stog mitt i vägen och flinade åt honom (han kan se munnen ibland), men denna gång hade huvtröjan hans skolas loga på sig. 

Han har inte berättat om detta för någon annan än mig då han skäms över det. Jag har bett han ta kontakt med någon och han vill försöka men vågar inte. Mitt stöd hjälper tydligen fastän jag just inte kan göra annat än att lyssna. 

Kan någon snälla hjälpa oss att få stopp på detta? Han orkar snart inte med detta mer och behöver verkligen hjälp.

(Kudos till mig som tagit reda på allt detta innan jag skrev inlägget och sedan översatt allting till svenska..)