Jag befann mej i ett skepp som var så kallt och fuktigt  att jag skakade..en varelse kom fram  till mej i en slags hängmatta och drog händerna över mej och jag kände att jag fått en glatt yta på huden som stängde ut kylan.

Skeppet dök ned i havet och vi sögs in i en tub och kom till en stor sal där det var fullt av sjöjungfrur av alla  slag som simmade omkring eller vilade.  Några kom fram till mej, både vackra och fula och en av dem började prata.

 Han talade om att de haft sina boningar i haven i de stora underjordiska grottorna i tusentals år och att de kom till jorden som låg närmast och som hade mycket vatten när deras planet hade haft flera vulkanutbrott och vattnet försvunnit . 

 Jag undrade varför man så sällan såg dem, och han svarade att de har ett organ som ligger mellan örat och munnen som är som ett sonar så de vet på en gång när någon mänsklig varelse är nära och de mänskliga varelserna är väldigt farliga trots att de tillhör deras familj, så de undviker dem för de själva är helt fredliga.

Det är mest kvinnorna som är nyfikna och kan sätta sig på en klippa, men det är inte sång som sjömännen hör , utan det är sonaren.