Jag drömmer ibland att jag drunknar och jag vet inte om jag håller andan i sömnen just så för jag känner verkligen hur syret tar slut och paniken kommer. Sen sjunker jag, och det sista jag ser är alltid vattenytan som försvinner längre och längre bort. Det är oerhört svårt att vakna ur en sån dröm och det känns som en dragkamp mellan dröm och vaket tillstånd innan jag tillslut vaknar med ett ryck. Så nej, dödsdrömmar är allt annat än angenäma och jag är lika glad att jag lever varje gång jag vaknar. ;)

#0 Drömde bara en gång att jag dog. Blev skjuten och såg min döda, blödande kropp uppifrån. Det var som att anden svävade i luften. Upplevde det ungefär på samma sätt som du, en mycket behaglig känsla, värme, kärlek, lugn och befrielse…

Känslan kvarstod i flera dagar efteråt.

De där låter intressant, det sägs ju att om man dör i drömmen så dör man på riktigt också.

Jag vill gärna höra hur du dog, och var du säker att du dog.

Intressanta drömmar! :) Det är ganska brutalt så jag varnar lite innan haha.. Tänker förkorta den en hel del för den slutade med att jag skar mig själv i halsen med en kniv. Det gjorde inte ont men jag kunde känna hur egget skar upp min hals och hur mitt varma blod rann ut.. Jag la mig ner i snön och var helt lugn och varm och kände hur livet bara rann ur mig. Allt blev bara svart och en stund senare vaknade jag av att jag blivit återupplivad på ett sjukhus. Det var dock svart där emellan. Jag drömde ingenting… Andra drömmen var en zombieapokalyps haha.. Jag sprang för mitt liv men visste att jag inte skulle komma undan så jag valde att dö vilket jag gjorde genom att hoppa in i en träpåke och spetsa mig i magen haha. Åter igen så blev allt bara svart och en stund senare vaknade jag. Vet att jag drömt fler sådana drömmar men kan inte komma ihåg dem just nu :/

Jag drömde att jag dog en gång. Jag blev egentligen mördad. Någon sprang efter mig och fick sen tag på mig. Jag blev uppsprättad och kunde känna det varma blodet flyta ut ur mig. Jag blev också helt varm av blodet för att sen bli kall och känna mig helt tom tills jag vaknade upp.

Jag kände helt klart smärta då jag blev uppsprättad, en intensiv och ofantlig stor smärta då kniven satts i mig och började skära upp mig.

Visst kan man alltså drömma om att man dör i drömmar. Har upplevt det 3 gånger.

Tror inte att det innebär att man kommer dö i drömmen eller att man dör under tillfället man drömmer det. Då hade jag nog inte suttit här idag… Tror hjärnan är så pass välutvecklad att den kan skilja på dröm och verklighet, utan att kroppen tror att det är slut…

Inte så ja menar, utan när vi drömmer så befinner vår astralkropp nån annanstans

#8 Gör den alltid det? Jag trodde bara att den gjorde det när man ja.. Astralreste ^^

Din skyddsängel tar och visar dig drömmen. Jag har av egen erfarenhet fått de bekräftat där ja hade koll på tiden, och såg lång dröm på nån sekund, *7 Nu är de här spekulationer, jag tvivlar att vi använder vår fysiska hjärna i drömmen, vi har andra källor och tänka med på fysiska. Tex. själsminnet

Vi gör astralresor dagligen när vi sover, en dröm varar inte mer än en sekund, resten befinner vi oss på astrala, de är livsviktigt för vi ska kunna leva, för fysiska är så tung med alla känslor mm. vi kommer inte ihåg för vi har så dåligt koppling till själen.

Och egot och andra krafter får oss och glömma också för fysiska är ett paradis för de.

aa ok. Lite avancerat av allt övernaturligt (är dålig på sånt, så vet inte vad det kallas annars, sorry) så svårt för en annan att hänga med. Det här med att vi har en själ osv. tror jag inte heller på, utan vårt medvetande sitter i den fysiska hjärnan. Det är vad jag realistiskt sett TROR så ta inte illa upp alla ni på sajten men vi tror ju alla på något eller inte alls.

Alla får tro vad de vill, och sen vår själ finns inte här på fysiska de är bara energin från den. vi skulle aldrig kunna leva här annars.

Det behöver inte vara övernaturligt att drömma, drömmar är en kommunikation med personen själv, ungefär som en del personer som pratar med sig själva. Skillnaden är att drömmen visar bilder.

Sedan är det ju hur man själv uppfattar det hela, gör man en astralresa så är det för mig övernaturligt, men ändå helt naturligt.