Drömmar iFokus

Drömmar

Etikettfrågor-om-drömmar
Läst 821 ggr
Weima
0

Less på mardrömmar

Jag är 18-år gammal och har sedan jag var mycket liten haft problem med mardrömmar. Jag sov i mina föräldrars sovrum tills jag var typ 9 år för att jag var så mörkrädd och tänker för mycket. Jag bor ensam med min hund. Vilket jag gjort i några månader, innan dess delade jag lgh och då var det bättre med drömmarna. Och när jag säger mardrömmar så är det riktiga mardrömmar, inte att jag faller men fruktansvärda situationer i ren panik. Har exempelvis drömt att min pappa försökte bränna min mamma och bror inne och knivhugga dem. Allt var verkligt, varje detalj. Men min familj är världens snällaste, aldrig förekommit våld eller sådant och ingen skilsmässa finns i grunden. Bara en stor familj som alltid ställer upp för varandra och alltid bott i samma hus. Det har aldrig heller hänt nå traumatiskt i mitt liv så som våld, inbrott, bråk eller annat. Är uppvuxen och bor i en lugn trygg by utan stök och bråk. Jag är inte heller särskilt stressad, ej deprimerad eller olycklig. Jag blir i däremot ledsen över att det i mina drömmar förekommer mina närmsta som är hur goa som helst men som i drömmarna är fruktansvärda. Jag förstår inte :( Nu till grejen- Min pojkvän är här hos mig en del, när jag somnar bredvid honom är inte problemet alls lika förekommande. Sover jag ensam drömmer jag mardrömmar var och varannan dag, alltid mellan 00-02 på natten. När jag sedan vaknar vid 02-03 i panik så kan jag inte somna om för jag kan inte tänka snälla tankar, det dyker upp hela tiden hur jag än försöker. Jag har försökt med allt- sova med tvn på, med och utan lampa tänd, ögonbindel, svalare och varmare täcke, huvudet högre och lägre ställning, läsa innan jag somnar etc. Men inget hjälper! Läkarna gör ingenting, trots att jag förra året hade extrema problem med panikångestattacker i sömnen. Jag somnade, drömde mardrömmar och hamnade då i ren panik. Det gick inte att väcka mig, dåvarande sambon försökte och försökte och fick flera gånger ringa ambulans som med våld försökte få liv i mig. Det gick inte, vaknade upp med dropp några timmar senare blåslagen från deras försök att få liv i mig. Jag minns röster från dem men inte smärtan eller syn från dem. Men trots detta ingen hjälp, de bara beklagar sig. Och jag förstår inte, jag äter sunt, tränar, är glad och har en fantastisk familj och vänner och jobbar regelbundet. Har ni några tips så snälla hjälp mig! Går regelbundet till psykolog för att få hjälp med detta men utan resultat. Jag och min pojkvän bor 2h från varandra och så länge han pluggar så måste vi det. Annars hade jag bott med honom och med honom vid min sida drömmer jag sällan. Men vissa lösningar går inte att använda ibland, som för oss just nu

Choklad
0
#1

För att kunna eller försöka, hjälpa dig, så behöver man veta vad du drömmer om. Konstigt att inte psykologerna och läkarna kan hjälpa dig. Har du något återkommande tema i dina drömmar?

U R us

Weima
0
#2

Oftast handlar det om våld av något slag. Människor mot mig, eller jagad av djur. Det mesta sker dagtid i drömmarna, alltså att i drömmen är det dag. Våld eller trängda situationer där jag försöker fly för något. Och det gör mig så ledsen- för det är nästan alltid personer i min närmsta krets som är de dumma i drömmarna. Och jag har aldrig blivit utsatt för något, ALDRIG! Får ångest över att drömma sånt om de personen som älskar mig och gör allt för mig. :(

Choklad
0
#3

Verkar som att du vill vara till lags till alla och så misslyckas det, för det fungerar ju inte, det är inte möjligt att vara till lags för alla.

Fundera över hur dessa personer beter sig i olika situationer, vilket som är deras mest utmärkanade beteende och hur du i din tur reagerar på det.

Samma sak med djuren fast annorlunda ändå, har du lust att tala om vilka djur du drömmer om, eller de du kan komma ihåg?

U R us

Weima
0
#4

Menar du i verkligheten? Eller i drömmarna? I verkligheten är de bara vänliga, omtänksamma och lugna. Vi är en väldigt stressfri familj, högtider är viktiga för oss då alla samlas då. Inge bråk eller ens småtjafs, tror mina föräldrar har bråkat 1gång under min uppväxt som jag kan minnas. Syskonbarn, bästa svågrarna, vi är väldigt skojfriska och dömmer ingen. I drömmarna är allt fel, utspelar sig på bekanta platser men inget i drömmarna är något som någonsin hänt mig. Det finns EN person i mitt liv som är något traumatisk för mig, min fd sambo. Han är inte så snäll i ord och så, men har aldrig gjort mig något och idag har vi ingen kontakt alls. Djur i drömmar är farliga ormar som inte finns i sverige, hamstrar stora som björnar. Men oftast ormar. Jag är djurkär, finns inget trauma bakom det heller. Jag kan för mitt liv inte förstå detta. Hur personer som står mig så nära och är så fina i verkligheten kan bli sånna monster i mina drömmar och hur djur jag inte har nå koppling alls till kommer in i drömmarna. Det är aldrig nå främmande människor med, bara familj och vänner. Jag har inte ens varit i ett fyllebråk. Jag har nog aldrig blivit slagen ens under mitt liv, jag är bara inte den någon känner behov av att bråka med. Jag är inte heller den som är till lags för alla, jag sätter ner foten direkt om något är fel, säger vad jag tycker osv. Kontrasten från att leva ett fint liv med jobb, bästa hunden,.fin och kärleksfull familj, bra ekonomi och världens bästa pojkvän och vänner som alltid ställer upp till att alla de fantastiska människorna blir monster när jag sover. Det går inte ihop sig! Inte ens min psykolog får ihop det. Det är bara så konstigt.

Weima
0
#5

Min och familjens hundar kan ibland va med i drömmarna, då är det oftast mardrömmar i form av separation. Men som sagt - ormar är förekommande!

Weima
0
#6

Eller är det så att mitt liv har varit så trauma-fritt att mina drömmar typ förbereder mig för en omvändning? Visst vore det hemskt om något hände, men jag går inte runt och är rädd. Inte alls,.promenerar ofta nattetid och är inte rädd för att något ska hända. Händer det så händer det, jag går inte runt och är rädd för sånt som aldrig hänt mig. Bör tillägga att dessa drömmar har blivit ett så mycket större problem sedan jag flyttade till detta lägenhetshus. Ett lägenheteshus om 3 familjer, lugnt och tyst. Inge spring eller stök då jag har egen ingång. Men av någon anledning har drömmarna kommit oftare sedan jag flyttade ihop. Kan det vara något med bostaden? Vill minnas att när jag bodde i lägenheten som var nybyggd i Annan ort var detta inte lika förekommande. Inte varje natt i alla fall. Jag jobbar skift, kan det vara en anledning? Sover, äter och har tillräckligt med fritid i livet men som sagt så jobbar jag skift. Hur kan jag få bort dessa mardrömmar? Drömmer mycket sällan mardrömmar när jag har pojkvännen bredvid mig. Varför?

Choklad
0
#7

Man kan ju vara till lags på andra sätt än att "sätta ner foten" det kan ha med prestation att göra också. Kanske det finns känslor inom dig som  behöver få avreageras och du kanske behöver få skrika eller skratta eller ja, vad du nu kan tänkas behöva.

Ormar står ofta läkning, men också för trygghet och lugn. De kan injisera ett gift i oss som vill döda och det kan visa på att om du accepterar något i ditt liv som du inte vill, något som du tvekar inför, så kommer du att läkas, eftersom "du"  då  "dör"  och därmed gör du dig av med gamla vanor och kan  sedan börja med något nytt.

Hamstrarna kan vara att du förstorar upp saker och ting.

Jag återkommer till dig senare, då jag behöver fundera lite mer på dina drömmar.

U R us

Weima
0
#8

Tack för bra svar! Jag har prestationsångest över att inte ha lyckats med mina gymnasiestudier och nu inte får plugga pga kommunen anser jag är för ung för komvux. Så på så vis finns det en stress och ångest! Men ändå nöjd med mitt liv.