Pulserande väggar
Jag har sedan tonåren haft problem med mardrömmar. Vissa glömmer jag på en gång, andra kommer jag ihåg. Men 2007 drömde jag en mardröm som kom att bli en "favorit i repris" (Bland flera). Den går i sin korthet ut på att jag står i ett slutet rum. Det finns dörrar och fönster men de är värdelösa. Ingen kommer in eller ut, för att det ligger någon sorts biologisk vävnad för allting. Men jag står mitt i detta rum, och jag kan känna hur väggarna pulserar. Av och till ser jag till och med blodådror i det gamla murbruket. Samtidigt som att jag "vet" att rummet lever, så är jag medveten om att det finns något bakom väggarna. Ett rum i ett rum som innehåller något värre än det jag redan ser framför mig. I mitt huvud hör jag någon viska "blott pappersväggar". Det rösten viskar vet jag kommer från John Ajvide Lindqvist's novellsamling med samma namn (pappersväggar). Men vad tror ni andra att drömmen i sin helhet kan betyda? // Lalo
Denna drömmen är mycket intressant.
Du ser dig själv helt enkelt. Inuti.
Känner du dig värdelös på något sätt? Vill du bryta dig loss från denna varianten av dig själv och göra dig fri från gamla vanor mm ?
Drömmen säger dig att du kan, om du vill, det är ju blott pappersväggar och du behöver komma på ett sätt att komma loss ur denna föreställning om att du är fångad.
Drömmen säger också att du är full av liv, och att du kan mer än du tror.
U R us
Sv till Choklad: Tack för ditt svar! Tanken har aldrig slagit mg att rummet skulle ha varit mig själv. Ja, jag har en hel del vanor jag hade velat ändra på. Det kommer bli svårt eftersom många av dem har tvångsmässig karaktär. Och någonstans i allt detta finns den där värdelöshetskänslan du pratar om. Den finns med mig överallt, faktiskt. Men jag gör alltid mitt bästa för att inte lyssna till den känslan.
Det är bra, för du är aldrig värdelös. Det är bland det värsta och mest förstörande man kan tänka om sig själv.
Jag hoppas att du kommer ur dessa tankar.
Jag tänker också på, om du kan komma ihåg något speciellt inom dig, mer än att allting pulserar? Finns det något sär inne i dig som utmärker sig på något sätt?
"Bakom det gamla murbruket" Jag undrar vad som finns i det? Vad består det av mer än murbruk? Känns som att det finns något inom dig som du har gömt inne i denna vägg, som du inte vill se? Kan handla om en smärta eller sårbarhet i dig.
U R us
Sv choklad: Pulserandet kan vara ett visuellt sätt att visa att livet är mycket viktigt för mig (dödsångest sedan barnsben). Murbruket är nog helt enkelt den mörkare delen av mig själv som jag inte vill ska komma ut, men som har börjat hitta genvägar. Exempel: mina matvanor pendlar pga. Tidigare Anorexi. Mitt förhållande till mat är fortfarande ett fult troll som hänger med. En bit murbruk som fastnat i håret, kan man säga. Sedan är jag i regel en mycket privat person och när jag naggas i kanterna blir jag mer eller mindre sängliggandes dagen därpå. Vilket i sin tur har blivit en paradox eftersom jag ju tycker om att ha vänner, min man och familj runt mig. Jag vill så gärna vara med, men slungas ständigt in i det där pulserande rummet.
Skulle det pulserande rummet kunna vara som en form av livmoder, där du återhämtar dig? eller vill drömmen säga dig att du behöver kraften ny kraft och ny trygghet? Men att det är skrämmande för dig med att kunna vara just trygg? Jag vet att det låter konstigt, men ibland kan man vara trygg i den situation man befinner sig i, även om den är skrämmande, därför att man vågar inte lita på att man ska kunna klara av tryggheten och det som den innebär och symboliserar. Kanske du inte vågar ta till dig det du så väl behöver, för att du är sårbar? Och att detta som pulserar skrämmer dig men att det egentligen är något som du behöver vara i?
U R us
Sv choklad: När jag befinner mig i rummet är jag skrämd, men samtidigt känns det som en gammal vän. En underlig sorts nostalgi, som jag tex. Alltid får när jag läser om en av mina många favoritböcker av Stephen King. Jag har funderat på om rummet är en manifestation av det du beskriver, att tryggheten är något välbehövt men som ändå skrämmer? I mitt "vakna" liv får jag som mest gjort när elden brinner runt knuten, vilket i synnerhet inte är bra för människor med kronisk ångest stress.
Ja, trygghet kan vara skrämmande, om man inte är van vid det. Det låter konstigt,men man kan väl säga att det är ungefär som "att man vet vad man har, men inte vad man får" och då kanske det känns som att det ärbättre att stanna kvar i det nuvarande istället för att riskera att vara med om ännu värre saker/känslor.
Därför är drömmar så bra, de gör oss medvetna om vad som egentligen försiggår inom oss. 🙂
Har du varit hos kurator (t ex) för att reda ut din ångest och stress ?
Om inte, så tror jag att det är en bra ide att söka den hjälpen 🙂
Att ha ångest och stress är hemskt jobbigt.
U R us
Jadå, jag har regelbunden kontakt med vården och även veteran hos KBT terapeuten :) Vägen är lång, men jag har åtminstone tålamod. Tack för all din hjälp med att tyda min svårast återkommande mardröm. Jag lär med största sannolikhet lägga upp flera här på tråden framöver Men tack igen för all hjälp :) // Lalo
Varsegod ❤️🙂
U R us