Vilken obehaglig dröm 😮

Jag tycker mig se att du har någon tanke om något du känner dig tvingad till, som att nåon/något pressar dig att göra något som du inte vill, men ändå känner dig frestad att testa, fast det ärmotbjudande, som att du har blivit "hjärntvättad" till att tycka om, men du vet att det är fel.

Fadersfigurer symboliserar ofta något som ska beskydda oss, precis som en pappa ska. Och ge oss något, samtidigt som vi är allt vi drömmer om i drömmen, alla symboler i drömmen är du.

Anden skulle kunna vara någon som är för dig främmande, och då kan jag tolka det som att du är främmande för dig själv i vissa aspekter, som att du inte känner dig själv sådan som du är egentligen, och inte vill veta heller, så kanske du på något sätt "vet" något på ett omedvetet plan och som du inte vill se?

Tack för din respons! När jag skrev inlägget var jag så påberkad av drömmen att jag faktiskt trodde jag hade varit i kontakt med en "ande". När jag läser nu har jag distans och håller med om din tolkning. Mkt har hänt i en lång rel där en person har pockat på mitt ansvar/omsorg (mamman) samtidigt som vi haft stark sexuell kontakt. Han har samtidigt varit hotfull och dominant/ våldsam. I min reparationsresa inser jag hur jag glömt mitt lilla lekande barn inom mig och gömt henne bakom en hård vuxenfasad. Det lilla barnet kräver sin plats nu. Det snabbt växande? Jag är i ett uppbrott från gamla destruktiva mönster för att försöka systemåterställa mot friskare attraktion. Därav kanske attraktion mot det hemvana/familjära? Men också äckel? Anden är lurig… jag söker just nu. Mediterar mkt och öppnar upp mig för andra världar. Men känner aldrig oro i verkliga livet. Kan det vara rädla att släppa kontrollen och bara låta överjaget/själen/ mitt inre sanna jag få ta över? Känslan före intellektet?

Om du just har börjat meditera, så tänker jag att det bästa vore, om du sa till dig själv i början på meditationen, att det är du som bestämmer vart du ska hamna.

Du behöver egentligen inte gå så djupt i din meditation att du når till andra världar ännu, eftersom du behöver mer erfarenhet av att fokusera och bestämma vart du ska gå.

I en meditation så kan man välja på att resa inom sig själv, då går man neråt, och det kan vara väldigt omtumlande och skrämmande.

Man kan hålla sig i mitten mellan de övre världarna och de undre, och då slappanr du av och blir lugn. Jag tror att du ska hålla dig där tills du har fått mer erfarenhet av andevärlden och vad det innebär, kanske du behöver lra dig att handskas med dig själv ? Jag menar att du behöver förstådig själv bättre, vilket vi alla behöver, men just i detta fallet så är det viktigt att du kan skilja på din inre värld och den världen somfinns utanför vår värld.

Om du möter andar, så behöver du veta hur du ska kommunicera och bemöta dem.

Du kan säga nej till sådant som du inte vill göra eller vara med om, vi har alla ett fritt val och en egen vilja.

Tack snälla du! Jag tar dina ord till mig och du prickar skickligt rätt:)

🙂

vassego

Det är som om du redan är fri att leva i andevärlden när du sover och att du inte alls drömmer utan upplever ditt andliga liv där! Kanske du skulle börja exprimentera vad som är möjligt att utforska och göra?