Det är svårt att tvingas leva med en dröm, som plågar en så länge. När drömmar matar på är det ett viktigt meddelande. Eftersom du inte förstår vad den vill dig återkommer den.

Huset som drömmen lägger din dröm  i måste på något sätt vara centralt i budskapet.

Arbeta med frågor runt det. När bodde du där--din ålder vid flytt o.dyl.--känslan runt huset, positivt--negativt.

Hur gammal är du, har du åldrats med drömmen?

Åldern jag är i en dröm kan ju ge upplysning om en viss ålder (ungetär) när något viktigt att bearbeta fanns.

Vildrot

Nu är jag 20år gammal, flyttade till det huset när jag var runt 7år och bodde där tills jag var 13år.. jag har blivit äldre i drömmen men den har alltid samma handling. Jag vet inte vad den vill säga men jag är alltid livrädd i drömmen och känner mig väldigt ensam.. Det är bara jag i drömmen och dom två som jagar mig, det är aldrig några andra människor som är med.. Allt som har med min familj att göra har alltid varit väldigt negativt för mig, och bodde ju där med dom. har ingen som helst kontakt med min familj nu och har inte pratat med dom på över 2 år.

Du träffar inte dln familj i verkligheten, men de tycks ju ständigt vara närvarande i ditt inre, som lägger energi på "konflikten"

Reflektera och klargör så mycket du kan inför dig själv!

Vildrot

Om man tänker tidsmässigt har drömmen följt dig sedan efter du flyttade därifrån.
Troligtvis var det då händelser och starka känslor som uppstått då, medan ni bodde där. Rent instinktivt kopplar jag mannen och kvinnan till mamma och pappa.
Känslan av att vara ensam kan kanske ha och göra med att du inte haft en så bra relation till din familj?
Kan du minnas om du känt rädsla angående något förut? Kanske inte en sådan rädsla som när man blir skrämd, det kan också vara rädsla för något?

Försök knyta samman känslor och händelser från drömmen till livet du levt och känslor du har än idag. Till slut kanske du förstår varför du drömmer som du gör och då kan man hoppas på att drömmen slutar dyka upp. :)

#4 Mycket möjligt att det är så, mina föräldrar var ganska hårdhänta när dom blev arga när jag var yngre vilket är den största anledningen till att vi inte har någon kontakt längre. Dom var inte alltid det utan började bli det när jag blev framåt 9-10år gammal, tillslut hände det en sak som gjorde att jag tog mina saker och flyttade. Har knappt pratat med dom sen dess. Alltid varit på min vakt i närheten av min familj och är fortfarande idag extremt konflikträdd. Ensamheten vet jag inte riktigt men har alltid varit en ensamvarg, aldrig haft spec mkt vänner och inte heller nån bra kontakt med min familj.. Dock har det inte var det inte självvalt från början men blev det tillslut sen, fram tills jag träffade min sambo och flyttade in hos honom. :) Jag har väldigt lätt för att känna mig väldigt ensam och känna att det finns ingen i världen som bryr sig om mig, kan räcka med att sambon åker till garaget i 2 timmar så dyker dom tankarna upp av gammal vana. Håller på att jobba på det! :)

Bra att du svarar!

Vildrot

#8 Ja, jag har varit sjuk så har legat och sovit mest hela dagarna, därför det tog ett tag innan jag svarade!

Dagen skulle det ju stå! :d Fortfarande seg i kolan..

Theotoft! Det är förstås OK att du svarar  när du kan!

Vildrot