Hejhej!

Jag hade en väldigt konstig och rätt läskig dröm. Jag hade inget som helst grepp om vad som var verkligt, allt känndes verkligt. Det spelades liksom upp olika scener efter varann, men jag kunde aldrig förstå om det var verkligt eller inte, trots att det jämt känndes otroligt verkligt. Den scen som jag minns allra bäst såg ut så här:

Jag sitter på golvet och klappar min kanin. Min kanin lever inte längre så jag vet därför att detta inte är verkligt trots att känslan säger att det är verkligt. Jag kan både se och känna min kanin. Min mamma är där, eftersom jag vet att detta omöjligt kan vara verkligt så frågar jag henne vad det är som jag egentligen klappar. Hon svarar och säger att jag inte klappar något alls utan bara sitter där, min arm är inte äns utsträckt. Då flyger en bild förbi på vad som måste vara verkligheten, den verklighet som min mamma beskriver. Jag känner mig otroligt illa till mods när jag sitter där och klappar min kanin fast samtidigt så vet jag att jag inte alls gör det.

Om jag minns rätt, eller det var kanske bara dröm det med, så öppnar jag ögonen vid några tillfällen och blir försäkrad om att allt är en dröm och att när jag har ögonen öppna så är det den verkliga verkligheten. Men försvinner snabbt in i drömmen igen, det blir liksom som en av scenerna.

Jag hoppas ni kan förstå på ett ungefär, det är väldigt komplicerat i mitt huvud och ännu svårare att få ner i text. Känslan och "huvudpersonen" i drömmen var i alla fall overklighets känslan. Inte veta vad som stämde och vad som faktiskt hände. Även min kanin hade en tung roll som jag inte kan förklara med ord, utan det var mer en väldigt stark känsla. Jag hämtade igår min kanins aska på djursjukhuset så jag förstår ju varför jag drömde om honom, men hela känslan och omgivningen i drömmen var verkligen obehaglig.

Har ni kanske några tankar eller tolkningar till det jag drömde? Känner mig som sagt rätt "orolig" kring denna dröm.